Ninja-kabukiföreställningen, förklarad

Det korta svaret, och vad det utelämnar

Ninja-kabukishowen är en modern scenshow, inte en kabukipjäs. Den spelas på WARP SHINJUKU, en lokal i källarplan i Kabukichō, och Japan Ninja Council producerar den. Showens egen webbplats beskriver en inomhusföreställning med ninja och kabuki på cirka 80 minuter, och biljettbeskrivningen kallar den icke-verbal liveunderhållning byggd med kabukins produktionstekniker. Ordet kabuki här beskriver alltså hur scenen är byggd och ljussatt, inte repertoaren. Förvänta dig spektakel och rytm först och handling sedan. Om du kommer i hopp om en kabukipjäs letar du efter något som showen inte är avsedd att vara. Listan nedan redogör för skillnaden i klarspråk.

• Den är: en till stor del icke-verbal show med taikotrummor, svärdsfighter, dans och ett interaktivt ninjaavsnitt.
• Den är: iscensatt med kabukins produktionsmetoder, som enligt biljettbeskrivningen har förts vidare sedan Edoperioden.
• Den är inte: en klassisk kabukipjäs. Sådana spelas på teatrar som Kabuki-za i Ginza.
• Den är inte: en historielektion om riktiga ninjor.

Var den spelas och vem som står bakom

Showens egen webbplats anger WARP SHINJUKU som lokal, i källarplanet i en byggnad på 1-21-1 Kabukichō, Shinjuku-ku, intill Godzilla Head. Den namnger Japan Ninja Council som producent och beskriver rådet som ett ninjakulturfrämjande organ för lokala myndigheter. En TravelMole-rapport från mars 2015 uppgav att en styrgrupp av lokala myndighetsföreträdare från Iga, Kōka, Ueda, Odawara och Saga hade bildats för att sätta upp rådet. Webbplatsen namnger Denjirō Tanaka VII, en kabukimusiker som första gången uppträdde på scen vid tre års ålder, som regissör. SoraNews24 och biljettbeskrivningen tillägger båda att han uppträdde vid öppningsceremonin för Tokyo 2020.

Vad kabuki är, och var den här föreställningen hör hemma

Wikipedia daterar kabukins historia till 1603, då Izumo no Okuni, en före detta tempeltjänarinna, började uppträda med en trupp unga kvinnliga dansare i Kyoto. Ordet kan enligt samma källa komma från kabuku, att luta eller att vara utöver det vanliga. Kvinnor förbjöds att ägna sig åt kabuki 1629, och konstarten utvecklades till sin nuvarande form med enbart manliga skådespelare, där onnagata spelar kvinnorollerna. UNESCO, som 2008 tog upp kabuki på sin representativa lista, noterar att skådespelarna talar med monoton röst, ackompanjerade av traditionella instrument. Den här föreställningen är däremot till stor del icke-verbal. Kabukiguiden på den här sidan går igenom konstformens smink, poser och teatrar mer i detalj.

Läs nästa: Kabuki för nybörjare

Vad föreställningen lånar från kabuki

Kabuki har sina egna scenmaskinerier. UNESCO räknar upp roterande scener, falluckor och hanamichi, en gångbrygga som sträcker sig ut i publiken, och beskriver mie, den pose en skådespelare håller för att etablera en karaktär, samt keshō, sminkningen. Föreställningens egen webbplats säger att gästerna får ett minnesfoto med bossninjan i kumadorismink. Kumadori är kabukins randiga smink, och enligt Wikipedia markerar rött en mäktig hjälte och blått en skurk. Föreställningens webbplats nämner varken hanamichi eller roterande scen, så boka inte med förväntan på något av dem. Den säkraste tolkningen är att lånet främst är visuellt och musikaliskt: smink, poser, iscensättning och trummor, snarare än maskineriet i ett kabukihus.

Kvällens fyra delar

Föreställningens egen webbplats listar fyra delar, i den här ordningen. Betrakta listan som det program webbplatsen för närvarande visar, inte som ett löfte, eftersom detaljer och ordningsföljd kan ändras från ett besök till nästa. SoraNews24, som rapporterade om premiären i augusti 2024, beskrev en historia om rivaliserande ninjor som slåss om ett svärd som skänker fred. Det var handlingen då, och föreställningen kan ha omarbetats sedan dess. Biljettbeskrivningen ramar in hela kvällen som ninja, oiran och wadaiko berättat genom kabukins föränderliga konstnärskap. Fråga i receptionen samma dag om det är tillåtet att filma under föreställningen.

• En wadaiko-ouvertyr: live taikotrummande inleder kvällen.
• Svärdstrider i kabukistil, som webbplatsen kallar tate, och japansk dans.
• Ett praktiskt ninjaavsnitt där gästerna kastar shuriken och provar på scenstrid, med vägledning av artisterna.
• En final för hela ensemblen, med ett minnesfoto.

Trummorna

Det japanska ordet taiko betyder trumma. Engelsktalande använder det för wadaiko, de japanska trummorna, och för kumi-daiko, att spela dem som ensemble. Wikipedia daterar arkeologiska belägg för taiko i Japan till 600-talet e.Kr., med användningar som sträcker sig från kommunikation och krig till festivaler och hovmusik. Grupptrumning som konsertform är mycket yngre: Wikipedia tillskriver Daihachi Oguchi utvecklingen av kumi-daiko 1951, och att grupperna Ondekoza och Kodo senare förde den utomlands. Recensenter lovordar trumningen, och man undrar hur lång tid trummisarna tog på sig att lära sig ett så långt stycke tillsammans. Ouvertyren sätter också tonen för resten av kvällen, som recensenterna beskriver som rytmisk och högljudd, så familjer bör vara beredda på volymen från första minuten.

Ninja, kabuki och färgen svart

Wikipedia definierar ninjan som en spion och infiltratör i det förmoderna Japan och tillägger att beläggen för ninjor som lönnmördare är tunna. Under fredstid, står det, bar ninjor vanligtvis arbetskläder som bönder, troligen mörkbrunt snarare än svart. Det helsvarta utseendet är knutet till kabuki: kuroko, scenarbetare som klär sig helt i svart, behandlas traditionellt som osynliga, och historikern Stephen Turnbull föreslog att den stereotypa svartklädda ninjan härstammade från kabuki. En ninjaföreställning byggd med kabukiscenografi lånar alltså från den tradition som, enligt Turnbulls förslag, formade hur ninjor avbildas. Wikipedia tillägger att Edoteatern utvecklade många stereotyper, bland annat användningen av shuriken, vilket kontrasterade mot samurajernas svärd på scenen.

Läs nästa: Ninjahistoria kontra myt

Oiran, det tredje temat

Biljettbeskrivningen anger tre teman: ninja, oiran och wadaiko. Oiran var topprankade kurtisaner i Yoshiwara under Edoperioden. Wikipedia säger att de först och främst var underhållare, utbildade i teceremoni, kalligrafi och instrument som koto och shamisen, och att termen uppstod i Yoshiwara på 1750-talet. Det noterar också att oiran per definition ägnade sig åt prostitution, vilket Japan senare förbjöd. På denna scen är oiran en kostym och en karaktär. Den verkliga historien om Yoshiwara är mer komplicerad och mindre glamorös än en scen kan visa, vilket är anledningen till att den separata guiden om oiran, med sina källor, är värd att läsa först.

Läs nästa: Vilka var oiran?

Vad recensenterna säger

Sidan där du bokar har i genomsnitt 4,2 av 5 över 509 recensioner, ett bra betyg och inte ett lysande. Recensenterna lyfter särskilt fram taikotrumningen, ljussättningen och visuella effekter och vänlig personal, och flera säger att barnen uppskattade det. En återkommande varning gäller volymen: en recensent råder att vara beredd på en högljudd föreställning men tillägger att det är värt det. En annan säger att de kom sent och ändå släpptes in till föreställningens sista halva, vilket är en resenärs berättelse och inte ett löfte. Med 509 recensioner är ett 4,2 ett meningsfullt signalvärde och inte ett utlåtande från några få missnöjda gäster, och det säger dig att föreställningen passar vissa besökare bättre än andra.

Vem detta inte är för

Avstå om du vill se klassisk kabuki, med talad eller sjungen text och en skådespelartradition bakom. Avstå om du vill ha en berättelse förmedlad i ord, eftersom föreställningen är icke-verbal. Tänk efter om hög musik stör någon i ditt sällskap, eller om du vill välja din plats: platsreservationer är inte tillgängliga på GetYourGuide-biljetten, och platser tilldelas efter nummerbricka. Och om du vill vandra genom ninjornas historia gör ett museibesök det bättre än en scenföreställning. En föreställning är byggd för spektakel, så använd de källbelagda guiderna på denna sida för historien och spara kvällen åt spektaklet.

Var du kan se klassisk kabuki i stället

Wikipedia kallar Kabuki-za i Ginza för Tokyos främsta teater för traditionell kabuki. Programmen byts ut varje månad, med olika uppsättningar pjäser och danser för eftermiddag och kväll, och KabukiWeb listar en biljettkassa för biljetter till enstaka akter, vilket passar ett kort första besök. Wikipedia uppger att den nuvarande byggnaden öppnade den 28 mars 2013 och ritades av Kengo Kuma. Kabukiguiden på den här sidan förklarar vad du kommer att se och höra där. Om du vill ha en kort klassisk smakprov undviker du med biljetten till enstaka akter att binda upp dig för ett helt program, och Nationalteaterns ensembleprogram med kabuki och bunraku, som visas som det andra kortet i bokningsavsnittet, är ett annat kort klassiskt alternativ vars innehåll varierar beroende på datum.

Läs nästa: Kabuki för nybörjare