Kabuki för nybörjare

Varifrån kabuki kommer

Wikipedia säger att kabukis historia började 1603 under Edoperioden, då Izumo no Okuni, en före detta tempeltjänarinna, började uppträda med en trupp unga kvinnliga dansare i Kyoto. Namnet kan komma från kabuku, att luta eller att vara utöver det vanliga; kabukimono betydde ursprungligen människor som klädde sig på bisarra sätt. De tre tecknen som används för att skriva kabuki läses som sjunga, dansa och skicklighet, även om Wikipedia kallar dem ateji som inte återspeglar den verkliga etymologin.

Varför ensemblerna är enbart manliga

Wikipedia rapporterar att kvinnor förlorade rätten att framföra kabuki 1629, och att konsten därefter växte till den enbart manliga form den har i dag. Manliga skådespelare kända som onnagata, en term som betyder kvinnoroll, spelar de kvinnliga rollerna. UNESCO, som 2008 listade kabuki som immateriellt kulturarv av mänskligheten, tre år efter att först ha utropat det, säger att berättelserna handlar om historiska händelser och moraliska konflikter i hjärtats relationer.

Smink, poser och gångbron

UNESCO säger att skådespelarna talar med monoton röst, ackompanjerade av traditionella instrument, och intar en karakteristisk pose kallad mie för att etablera sin karaktär. Kumadori är det randiga sminket i vissa roller: Wikipedia säger att rött markerar en kraftfull och dygdig hjälte, och blått markerar en skurk eller negativa känslor som rädsla och svartsjuka. Hanamichi är en gångbro som sträcker sig ut i publiken, använd för dramatiska entréer och sortier. Scenen har också roterande sektioner och falluckor.

Människorna i svart

Kuroko är scenarbetare som, enligt Wikipedia, alltid är helt klädda i svart och traditionellt anses vara osynliga. De flyttar kulisser och rekvisita och hjälper till med scen- och kostymbyten, och spelar ibland djur eller andra små roller genom att hålla i en rekvisita. Man är menad att inte se dem. Den konventionen har betydelse även utanför teatern, eftersom historikern Stephen Turnbull har föreslagit att bilden av ninjan klädd helt i svart kom från kabuki.

Hur ett program byggs upp

Wikipedia säger att kabuki traditionellt framfördes i heldagsprogram, med en pjäs i flera akter som spände över hela dagen, och att nästan varje fullängdspjäs har fem akter. På Kabuki-za idag, sägs det, byts programmen varje månad, med olika uppsättningar pjäser och danser för eftermiddag och kväll, som framförs nästan varje dag. KabukiWeb noterar att pauserna vanligtvis är 20 till 30 minuter, med restauranger öppna för publiken under dem.

Att uppleva det som nybörjare

Kabuki-za ligger i Ginza; enligt Wikipedia öppnade dess nuvarande byggnad den 28 mars 2013, ritades av Kengo Kuma och drivs av Shochiku. KabukiWeb listar två biljetttyper för engelskspråkiga tjänster, ett fullständigt program och en enskild akt, med biljettkassan för enkelakten på första våningen till vänster om huvudentrén. Där beskrivs också en engelsk textningstjänst som ger väsentliga översättningar av dialog och sångtexter. Kontrollera teaterns aktuella biljettförsäljning innan du går dit.

Andra platser att hålla utkik efter

Wikipedia namnger National Theatre, Kabuki-za och Minami-za som framstående teatrar utrustade med scenflygningsanordningen chūnori. Varje teater publicerar sitt eget program, så kontrollera vad som spelas innan du går. Om du istället vill se en modern föreställning som lånar kabukins scenkonst, förklarar ninja-kabukiguiden på den här sidan vad den kvällen innebär och hur den skiljer sig från teatrarna som listas här.

Läs nästa: Ninja-kabukiföreställningen, förklarad

Vem detta inte är för

Klassisk kabuki är inte för den som vill ha snabb action på kort tid utan förklaring. Ett fullständigt program är långt, tempot i de äldre pjäserna är avsiktligt och mycket av njutningen ligger i detaljer som en hållen pose eller ett kostymbyte. Om det låter som för mycket är en enskild akt den skonsamma vägen in, och en modern fusionsföreställning med trummor och svärdsstrider är en helt annan kväll.